Katja är filmkonsulent och samproducent i det nordligaste regionala produktionscentrumet Filmpool Nord i Luleå, Norrbotten. Hon har jobbat på Filmpool Nord sedan 2008 och är sedan 10 år tillbaka konsulent för kort fiktion och dokumentärfilm. Katja växte upp i en liten by i Mellersta Finland och blev förtjust i rörligt berättande under tv-och mediekunskap-studier på universitetet i Åbo. Den akademiska karriären byttes till arbete med dokumentärfilmsregi. Nästan hela sitt liv har Katja arbetat med film och tv, först som dokumentärfilmsregissör och tv-journalist och sen som pressansvarig och samproducent. Hon har också alltid arbetat utifrån ett regionalt perspektiv och lyft fram berättelser utanför huvudstäder. Som filmkonsulent är Katja allätare och har samproducerat filmer om allt mellan en transkvinna i Afghanistan och en öronmask med Rednex-låten Cotton Eye Joe.

Vad är det bästa med kortfilm?
Kortfilmen är en egen konstform och samtidigt en utmaning: Hur kan du kort berätta något som berör och engagera. I bästa fall innehåller kortfilmen också en överraskning, en vändpunkt. Ibland öppnar kortfilmerna upp hela nya världar och sätt att se på saker. Jag ska aldrig glömma när jag såg Johannes Nyholms kortfilm Las Palmas för första gången. Den är ju genialisk. Ett litet barn som knappt kan gå är ju som en fullvuxen turist på solstranden som har druckit för många sangria. Las Palmas finns på YouTube – se den!

Vad kommer du titta på när du bedömer filmerna?
Jag vill bli berörd. För mig är berättelsen den viktigaste och att filmen har en egen röst, som inte drunknar i snygga tekniska lösningar. 

Favoritkortfilm?
Just nu är min favoritkortfilm Fariba Haidaris dokumentär Leila, Guldbaggevinnaren från Norrbotten. Filmen öppnar dörrar till en värld som vi inte känner till – hur är det att vara en transkvinna i Afghanistan. Men det finns många favoriter, här några: Patrik Eklunds Slitage, Ann Holmgrens Nuit, Jerry Carlsson Nattåget och Clara Bodéns Stamnätet.